Volatiliteten består. Både aktie- och ränteplacerare gör klokt i att prioritera kvalitet och stabilitet. Antifragila tillgångar är ett bra komplement just nu, säger Peter Nelson, chef för Carnegie Private Bankings portföljförvaltning.
Stockholmsbörsen vände nedåt i mitten av förra veckan. Även om den värsta oron har lagt sig efter bankdramatiken i USA och kring schweiziska Credit Suisse, så blir marknaden fortsatt slagig, spår Peter Nelson, chef för Carnegie Private Bankings portföljförvaltning.
– Vår grundsyn är att ingen ny finanskris är i antågande. Men stigande räntor exponerar svagheter som man inte har sett tidigare. Det finns en eftersläpning, och nu börjar vi se lite mer konkreta effekter, både på makro- och mikronivå. Många aktörer sitter och funderar: Vem är näste man på tur? Vi ser en ökad volatilitet på marknaderna, och det kommer mer av den varan.
Det pågår en dragkamp mellan seglivad inflation, som skapar ett behov av räntehöjningar, kontra finansiell oro, som ofta talar för sänkningar.
– Marknaden vet inte riktigt vilket ben den ska stå på. Den blir därför väldigt slagig beroende på vad som händer från dag till dag. Grundproblemet är att den höga inflationen inte har sjunkit tillbaka riktigt så snabbt som man räknade med. Vi ser en risk för att de höga räntorna är här för att stanna längre än förväntat, säger Peter Nelson.
Hur ser du på fördelningen mellan aktie- och ränteplaceringar i en portfölj?
– Risknivån är fortsatt förhöjd. Vi tycker att aktiemarknaden inte riktigt ger full kompensation för att ta dessa risker. Därför är vi fortsatt relativt försiktiga till aktier. Vi tycker att man snarare ska köpa på svaghet än på styrka på börsen. Stabila sektorer och bolag är det som gäller i dagens miljö, såväl på aktie- som på räntesidan.
Finns det några särskilt intressanta sektorer just nu?
– På aktiesidan har vi fortsatt en ganska positiv syn på nordiska banker, som har förtjänat ett bättre öde. De har bra vinster, ser stabila ut och är hyfsat lågt värderade. Jag ser faktiskt något av ett köptillfälle här – de nordiska bankerna har tagit ganska mycket stryk de senaste veckorna. Man får dock vara beredd på högre volatilitet än tidigare förväntat.
På en lite mer orolig marknad klarar sig kvalitetsbolag med bra lönsamhet, starka balansräkningar och stabila marginaler ofta bättre än andra företag, och har en given plats i portföljen, förklarar Peter Nelson.
– Jag vill också slå ett slag för energisektorn, som vi överviktar i våra portföljer. Både traditionell och förnybar energi är intressant. Samhället är beroende av sektorn och det krävs stora investeringar under de kommande åren. Nu har även värderingarna kommit ned något på sina håll, så här kan det finnas ett köptillfälle nu.
Hur bedömer du räntemarknaden?
– Vi ser nu ljusare på ränteplaceringar och viktade upp dem i januari. Visst är det fortsatt stökigt, och räntorna kan stiga ytterligare något. Men den löpande avkastningen är så pass hög nu att det är värt att vara investerad i räntemarknaden igen. Man får äntligen en vettig avkastning på statspapper och investment grade, alltså det lite stabilare segmentet. Det är en bra bas i portföljen.
Peter Nelson ser också ett bra investeringsläge inom antifragila tillgångar, som ger högre avkastning vid marknadsoro.
– Exempel är guld, japanska yen, och faktiskt schweizerfrancs fastän det har varit lite stökigt i Schweiz. Antifragilt är ett bra komplement, som vi har i våra alternativa portföljer.
Något du vill tillägga i ett portföljperspektiv?
– Att diversifiera, ha en vettig riskspridning, är grundbulten i hela vår portföljförvaltning. När marknaden går upp kan diversifiering verka lite tråkigt, men i stökiga perioder som nu är det viktigt för en bra långsiktig avkastning.
Vilka händelser tittar du på i veckan?
– Jag följer särskilt fortsättningen på bankoron samt fredagens inflationssiffror i Europa, USA och Japan. För bolag med stor marknad i Sverige kan barometern från Konjunkturinstitutet på onsdag morgon vara intressant.
Hållpunkter i veckan
Makronyheter – barometrar och inflation: En tidig nyhet från Kina på måndagen var att vinsterna i landets största industriföretag minskade med 23 procent under det senaste året, medan sektorerna energi, batteritillverkning och solenergi ökade vinsterna kraftigt. Sedan i december har Kinas inköpschefer blivit mer optimistiska (tillverkningsföretagen i februari: 52,6), en uppdatering kommer på fredag. Konjunkturinstitutet släpper svensk barometer och prognos under onsdagen. Euroområdet redovisar nya inflationssiffror (KPI) på fredag. Då presenterar även USA inflationsutvecklingen mätt med Feds favoritmått (core PCE).
Bolag och utdelningar: På onsdag kommer IT-försäljaren Dustins Q2-rapport (december till februari) – Carnegie prognostiserar en EBIT-vinst om 156 MSEK, något under konsensus. På torsdag publicerar klädjätten H&M sin Q3-rapport för december till februari – Carnegie spår en EBIT-förlust om 815 MSEK, konsensus är mer pessimistisk. Bland veckans utdelande bolag märks Holmen, Ericsson, Essity, Skanska och SCA.
Övrigt: På tisdag deltar vice riksbankschef Aino Bunge i ett panelsamtal om vilka åtgärder som krävs för att finanssektorn ska behålla sin stabilitet (andra deltagare är Finansinspektionens chefsekonom Henrik Braconier och Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikensten).
Aktiecase: Inflationsvinnare med stundande marginallyft
Dagligvaror var förra veckans bästa sektor på Stockholmbörsen, upp 4,3 procent. Det senaste året steg branschindexet SX45PI med hela 33 procent. Uppgången har nästan helt drivits av indexkomponenterna Essity (hygienpapper) och Scandi Standard (kycklingprodukter) – Axfood, med butikskedjor som Willys och Hemköp, har backat med drygt 17 procent. Förra veckan lyfte Axfood-aktien något, till 246,50 SEK – alltför lågt, bedömer Carnegie Securities i en färsk köprekommendation.
Den svenska dagligvarumarknaden brukar indelas i fem segment, som avspeglar en kombination av prisnivå, sortiment och läge. Ica har lite mer än hälften av totalmarknaden, medan Axfood har runt 20 procent. Viktigaste benet i Axfoods butiksverksamhet är lågprisaktören Willys, en så kallad soft discounter som svarade för drygt halva koncernens omsättning och resultat under 2022. Priskonkurrens möter nästan bara från Lidl, en ”hard discounter” vars sortiment domineras av egna märkesvaror.
Exploderande matpriser gynnar Willys: Försäljningen ökade med 23 procent på årsbasis under fjärde kvartalet (medan Svensk Handels dagligvaruindex bara ökade med 5,7 procent under 2022). Vi tror att Willys har sprungit förbi konkurrenterna även under första kvartalet 2023, och att strukturskiftet är varaktigt: Flertalet av de nya kunderna förblir Willys trogna även om inflationen kommer ned.
I jämförelse med elva internationella aktörer värderas Axfood ganska högt. Vår prognos för EV/EBIT 2024 är 15,8x för Axfood och 11,7x för medianföretaget. Motsvarande P/E-talsprognos är 19,3x för Axfood och 12,8x för medianföretaget. Men flera argument talar för en Axfood-premie: bland annat är konkurrensen i Sverige inte lika hård, och Axfood har starkare marginaler (4,4 procent för Axfood och 3,9 procent för medianbolaget, 2023e). Efter en tråkig kursutveckling det senaste halvåret är vår justerade P/E-talsprognos för 2023 års vinster 20x, under fyraårsgenomsnittet 24x.
Under året flyttar Axfood successivt verksamheten i sex lagercentraler till ett nytt tech-intensivt logistikcentrum i Bålsta. Automatiserad distribution kommer på lite sikt att lyfta Axfoods marginaler och resultat mer än många bedömare tror.
I veckan flaggade Lidl för prissänkningar. Vi tror att ett priskrig är osannolikt – Ica kan knappast skaffa sig en lågprisprofil i första taget, och Lidl är en liten aktör. Politiska utspel om dyr mat är tacksamma, men torde knappast utmynna i prisregleringar.
Axfood är en perfekt positionerad inflationsvinnare med extremt starkt tillväxtmomentum, defensiv profil och annalkande marginallyft. Värderingen har kommit ned. Carnegie Securities uppgraderar sin rekommendation till Köp, med riktkurs 275 SEK.
Läs mer om vår syn på Axfood här.
Teknisk analys med Johnny Torssell – OMXS30 väntar på ”elefanterna”
Facit för förra veckan blev en nedgång med marginella 0,01 procent. Men det hände hel del på vägen! Förra måndagen bildade index en stor reversalstapel för uppgång, vilket indikerade en kortsiktig botten – jag skrev då att ”målområdet för den kortsiktiga upprekylen är 2 145 till 2 160-området”. OMXS30 nådde en högsta notering i onsdags på 2 155,36 och föll därefter med 2,75 procent under de avslutande två börsdagarna.
Vad är det då jag bevakar framåt? Jo, på uppsidan är det nivån 2 160 – passeras området så indikerar det kortsiktig styrka, och då möter nästa motståndsområde vid runt 2 200 till 2 210. På nedsidan finns ett starkt och viktigt territorium mellan 2 040 och 2 050, där vi har dels ett horisontellt stödområde (grå linjer i grafen nedan), dels 200-dagars medeltal. Om index punkterar detta viktiga stödområde effektueras en säljsignal, med risk därefter för en nedgång mot höstbotten.
Omsättningsanalysen i OMXS30 ser fortfarande väldigt svag ut. Vi har inte haft en enda ackumulationsdag sedan den 2 februari, och då har vi ändå haft 12 uppgångsdagar under perioden. Under samma tid har vi haft 12 distributionsdagar. Omsättningsanalysen för börsen som helhet (OMXSPI) visar en ackumulationsdag sedan toppen i februari och 12 distributionsdagar. Så länge vi inte ser ”elefanterna” (institutionerna) som nettoköpare så kommer vi inte att få någon upptrend på börsen.
