Många av er har säkert läst om alla förmögna norrmän som de senaste åren flyttat från Norge på grund av höjda skatter på förmögenheter. Kanske får vi nu snart se något liknande i Sverige.
Skatteverket har med framgång i domstolarna drivit linjen att delägare i riskkapitalbolag ska ta upp vinstdelning (carried interest) som löneinkomst i stället för som kapitalinkomst. Och som alla vet beskattas arbete i regel med cirka 50 procent, medan kapitalinkomster normalt beskattas med 30 procent.
Till skatten på lön ska också läggas att arbetsgivaren betalar sociala avgifter, som för högre inkomster i stor utsträckning egentligen inte är något annat än ren skatt eftersom avgifterna inte ger några sociala förmåner över viss nivå.
Någon exodus i närheten av den norska har vi ännu inte sett, men nog måste en och
annan fundera på om det är dags att ansluta till den förhållandevis jämna ström av entreprenörer som varje år lämnar Sverige för att flytta till länder med ett mer attraktivt skatteklimat.
För den som redan har ett kapital kan Sverige anses ha en förhållandevis rimlig beskattning. I många länder måste de som har en förmögenhet ägna mycket energi och dyra skattekonsulttimmar åt att planera bort förmögenhetsskatt och arvsskatt. Det slipper vi hålla på med i Sverige.
Samtidigt är kapitalskatten på 30 procent relativt hög, men kanske ändå inte orimlig.
Och skatten kan faktiskt bli lägre för den som gör sina investeringar via ISK eller kapitalförsäkring.
Men för den som vill bygga upp en förmögenhet är Sverige inte alls särskilt roligt. Den mycket höga beskattningen gör att det i princip är omöjligt att ”bli rik” genom eget arbete utan en extremt hög lön. Och våra entreprenörer kan ofta inte få ut frukterna av sina ansträngningar ur sina bolag utan att i vart fall delar av inkomsten beskattas som lön.
När politikerna vill att vi ska röka och supa mindre höjs skatten på tobak och alkohol.
Tanken är väl att skatter driver beteenden. Och då uppkommer förstås frågan: Vilka beteenden vill politikerna driva genom att ha höga skatter på arbete och entreprenörskap?
Kanske har jag missat något, men jag tänker för min del att det vore bättre om anställda som tillför stora värden arbetade mer. Och nog är det väl rätt bra att våra entreprenörer stannar kvar i Sverige? Det är trots allt de som skapar arbetstillfällen och driver innovationer.
Kanske finns det några enkla åtgärder. Först borde den verkliga skatten synliggöras, det vill säga den del av socialavgifterna som inte ger några sociala förmåner redovisas som den skatt det är. Därefter behöver brytpunkten för när den högsta skatten betalas höjas kraftigt samtidigt som den högsta skattesatsen sänks.
Om skatten på arbete sänks minskar också behovet av att lönebeskatta entreprenörer för deras utdelningar. Entreprenörsskatten (3:12-reglerna) kan då slopas, eller i vart fall göras mycket mindre ingripande.
Om dessa åtgärder på sikt kommer att ge staten lägre skatteinkomster eller inte kan förstås debatteras. Men alternativet är att vi fortsätter att tvinga folk ut ur landet.
Sisten ut släcker i så fall lyset!
Denna krönika är från Carnegies Private Bankings magasin Insikt. Läs hela Insikt här.