Trenden med allt starkare stater på alltmer reglerade marknader ökar i relevans för investerare och entreprenörer. Utvecklingen förstärks in mot det nya året med mer Bidenomics i USA, och paketet Inflation Reduction Act (värt hisnande 369 miljarder dollar) som träder i kraft vid årsskiftet. Subventioner och lagstiftning ska driva investeringar i grön industri och teknik, såsom förnybar energi, infrastruktursatsningar, elektrifiering av transportsektorn, batteritillverkning och halvledare. De gigantiska statliga investeringarna gör venture bureacrats till en allt viktigare faktor i ekonomin – byråkraterna som väljer vad staten ska investera i, och beslutar om stöd, subventioner och förmånliga lån som påverkar bolagens marknadsförutsättningar och överlevnadsförmåga.
I Europa talar framför allt Frankrikes president Emmanuel Macron om mer strategisk autonomi och en Buy European Act för att möta USA-presidenten Joe Bidens initiativ. Macron ser ut att få stöd av den nya tyska regeringen i Berlin. Vi kan ana ett EU med mer aggressiv industripolitik, statsstöd och fransk dirigism i ekonomin. Kapplöpningen har börjat! Vem kan erbjuda mest stöd till det egna näringslivet?
Den starka statens återkomst har fått kapitalförvaltaren C Worldwide – som delar ägare med Carnegie Private Banking – att sammanställa rapporten The Rise of Big Government – Investment Implications. Författarna ser ett stort ekonomiskt skifte i västvärlden: pandemin och Rysslands krig mot Ukraina sätter punkt för en epok av free market capitalism. Vi går från marknadskapitalism till mer av strategisk kapitalism, där staten börjar intervenera i och reglera strategiskt viktiga sektorer (ofta ligger fokus på ny teknologi). För investerare med erfarenhet från det statskapitalistiska Kina kan ett eller annat inslag tyckas bekant.
I portföljallokeringen kommer geografi och skillnader mellan länder att spela en mer framträdande roll.
Hur ska investerare agera och förhålla sig till skiftet? När globaliseringen drev den ekonomiska utvecklingen utjämnades skillnader mellan länder. Om globaliseringen i stället tappar fart och i delar reverseras blir det viktigare för investerare att notera skillnader mellan olika länder, regioner och ekosystem – på områden som standarder, regleringar och statsstöd. Vilka prioriteringar har olika stater? Vilka sektorer och system gynnas av staternas mål? I portföljallokeringen kommer således geografi och skillnader mellan länder att spela en mer framträdande roll. Kartorna kommer tillbaka – också för investerare.
Det blir också angeläget att välja bolag som klarar många olika scenarier och tål både global och inhemsk statlig turbulens. Just hur Kina har behandlat olika tech-bolag kan vara en lärdom i den nya investeringsmiljön. Bolagens relation till makthavare blir en allt viktigare faktor. Ser de styrande sektorn och bolaget som en del av lösningen?
Till trenden hör också gigantiska statliga investeringsbehov – både i USA och Europa. Demografin går inte att förhandla med, vare sig inom sjukvård eller äldreomsorg. Uppsatta klimatmål kräver mängder av kapital. Till det ska adderas kraftigt ökade försvarsanslag i framför allt Europa och Japan.
När staten behöver intäkter för att finansiera stora investeringar ökar skatteriskerna generellt i flera bolagssektorer. Så kallade windfall taxes – skatt på övervinster, som EU och Storbritannien nu prövar på energisektorn – visar hur den starka staten kan sätta klorna i bolag och sektorer som tjänar provocerande mycket pengar.