Börsen har utvecklats starkt senaste halvåret. Hur ser det ut på räntemarknaden?
– Riskaptiten har ökat även där, vilket gör det billigare för bolagen att gå ut och finansiera sig. Under 2022 och en stor del av 2023 var det tufft att emittera, så många bolag avvaktade. Nu när finansieringsklimatet blivit lättare – då sprutar det ut emissioner. Lägg därtill att företagsobligationsfonder brukar få stora inflöden när marknaden gått starkt och fonderna utvecklats bra. De inflödena ska placeras i något, vilket ökar efterfrågan ännu mer vid emissionerna och trycker ner kreditspreadarna.
Marknadens ränteförväntningar har förändrats på slutet. Vad har du för syn?
– Under fjärde kvartalet i fjol gick det alldeles för fort. Att det skulle komma massiva räntesänkningar relativt snabbt, det var alldeles för aggressivt. Nu är förväntningarna sänkningar i en lugnare takt, och att räntan inte sänks i lika hög grad. Personligen tror jag på en trögare inflationsnedgång. Talar för det gör bland annat de geopolitiska orosmolnen, problem med transporter samt att många bolag lärt sig att de kan höja priserna. Det skulle inte förvåna om vi har en hyfsat hög räntenivå under en längre tid – lite åt higher for longerer.
– Samtidigt är det bara halva delen av avkastningen. En stor del av avkastningen kommer från kreditspreaden, och den kan variera ganska mycket på bara några månader beroende på risksentimentet. Nu är vi nere på nivåer vi inte sett på några år. Men det kan snabbt förändras.
Hur bör privata investerare agera på räntesidan?
– Just nu är vi försiktiga överlag efter ett starkt halvår där kreditspreadarna minskat och det är väldigt stort intresse vid emissioner. I det här läget är det ofta bra att fokusera på lite kortare löptider, större bolag och lägre risk. Då har man torrt krut om marknaden vänder igen och blir stökig. Får obligationsfonderna utflöden är det rätt tacksamt att sitta på likvida tillgångar som inte faller i pris, vilket ger möjlighet att fyndköpa.
– Talar för en försiktigare positionering gör även den svagare konjunkturen med högre risk för konkurser. Bolag med problem har fortsatt svårt att refinansiera sig, vilket bör ger fler konkurser. I det läget bör investerare vara med försiktiga och hålla sig till en högre kreditkvalitet snarare än att gå längre ut på riskskalan. Vi brukar säga att det är bättre att ta risk i aktieportföljen och använda ränteportföljen som ett mer stabilt komplement.
I höstas förordade du en högre andel fastränta. Hur ser du på det nu?
– En viss andel fastränta är fortfarande rimligt, men det är inte lika attraktivt som i höstas, innan räntenedgången. Då var det rätt rejält upptryckta långräntor och under augusti/september fanns riktigt bra case. Då tyckte vi det var rimligt med 25–30 procent av portföljen i fastränta, nu ligger vi kring 15–20 procent.
Som kund hos oss på Carnegie Private Banking får du alltid råd och omvärldsspaningar från våra experter som hjälper dig att ta bättre investeringsbeslut. Utifrån din unika situation bistår vi med råd och expertis för hela din ekonomi. Klicka här för att läsa mer eller bli kund.
Vilken typ av avkastning kan investerare uppnå på räntesidan utan att ta alltför stora risker?
– En portfölj med fokus på större bolag, en mix av olika löptider mellan 1–5 år och som samtidigt öppnar för den typ av efterställda obligationer från stora emittenter som vi gillar, exempelvis tier-2-obligationer eller AT1:or från storbankerna, då kan avkastningen bli tre månaders Stibor plus 1,5–3,0 procentenheter, vilket är cirka 5,5–7,0 procent. För högre avkastning än så måste man ha en hög andel high yield, och då ökar riskerna.
Fastighetssektorns finansieringsproblem har varit en följetong en längre tid. Vad är status där?
– Fastighetssektorn har varit duktig på att sälja av tillgångar och även refinansiera en del via bankerna. Nytt är att fastighetsbolagen på slutet även lyckas relativt väl med att emittera obligationer. Nu är även den kanalen öppen för de allra flesta. Risker kvarstår dock. En sådan är de stora obligationsförfall som väntar 2025–2027, särskilt för de stora bolagen som har mycket euro-obligationer. ECB var med och blåste upp skuldsättningen genom att köpa obligationer i euro, men nu är de inte kvar som köpare. När de obligationerna ska refinansieras blir det definitivt en puckel för de bolagen att ta sig över.
