Fråga: Jag funderar på att ge bort en fritidsfastighet till ett av mina tre barn, men vill av olika skäl inte kompensera de andra barnen. Vad händer i så fall vid arvskiftet när jag går bort? När utgör en gåva ett förskott på arv?
Svar: Just skillnaden mellan gåva och förskott på arv är en fråga som vi familjejurister ofta får besvara.
Om vi håller oss till gåva till eget barn (bröstarvinge) är det enkla svaret att en gåva alltid är att betrakta som ett förskott på arv, och därmed ska avräknas från den framtida arvslotten. Tanken med denna regel är att det i slutänden ska bli rättvist mellan barnen när arvet efter en förälder ska fördelas.
Huvudregeln är att en gåva som ges till eget barn ska värderas till värdet på gåvodagen och avräknas till detta värde om det blir aktuellt vid framtida arvskifte. Som jag ska återkomma till finns det dock ett viktigt undantag från denna regel.
De flesta känner nog till att vi i Sverige har regler som gör det omöjligt att göra sina barn arvlösa. Detta kallar vi laglottsskydd. En förälder får vara lite orättvis vid fördelning mellan sina barn, men barnen har alltid rätt att få ut sin laglott, som är hälften av arvslotten. Ett visst mått av orättvisa är alltså tillåtet och kan ibland vara motiverat av olika skäl. Därför kan en förälder som ger en gåva under sin livstid förordna att gåvan inte ska utgöra förskott på arv och därmed inte heller avräknas på framtida arv. För att det inte ska gå att helt avhända sig sina tillgångar till bara ett barn, eller kanske till en ny make/maka, finns det dock vissa skyddsregler i ärvdabalken. Det har också vuxit fram en praxis i våra domstolar som man bör beakta.
Så till din specifika fråga. Du vill alltså ge bort en fritidsfastighet till ett av dina tre barn, men inte kompensera de övriga barnen med andra tillgångar. Om det finns andra tillgångar som skulle räcka till att kompensera vid ett framtida arv är detta inget större problem, men om fastigheten är den enda betydande tillgången i boet blir det värre.
Enligt ärvda-balken ska föreskrifter om jämkning av testamente tillämpas på en gåva som arvlåtaren givit bort under sin livstid, om gåvan givits bort under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente. Syftet med dessa regler är just att förhindra att arvlåtaren ska kringgå reglerna om laglott.
Det kan finnas särskilda skäl som gör att reglerna inte blir tillämpliga, men de är sällsynta. Det är särskilt i två typer av situationer som jämkning kan bli aktuellt:
- Om gåvan ges så sent i livstiden att den skulle kunna likställas med testamente.
- Om givaren ger bort exempelvis en fastighet men sedan bor kvar och betalar för den på samma sätt som tidigare ända fram till sin bortgång. Givaren anses då behålla nyttan av egendom på ett sätt som också kan likställas med testamente och har genom gåvan inte gjort någon kännbar uppoffring genom att ge bort egendomen.
Gåvotagaren kan bli skyldig att återbära egendomen till dödsboet.
Om reglerna blir aktuella att tillämpa kan det innebära att gåvotagaren blir skyldig att återbära egendomen (fastigheten) till dödsboet eller, om det inte är möjligt, i stället utge ersättning för gåvan i den mån det krävs för att täcka bröstarvingarnas laglotter. Värdet på gåvan ska i denna situation beräknas till värdet på arvskiftesdagen, vilket alltså kan vara något helt annat än värdet på gåvodagen. Som du förstår finns det mycket att fundera över i samband med gåvor och generationsskiften, så att allt blir som man har tänkt sig. Ta gärna kontakt med jurist som är specialiserad på området för att diskutera vad som fungerar bäst i din situation för att undvika framtida problem. Laglottstvister är tyvärr alltför vanliga i våra domstolar.