Stockholmsbörsen har rört sig mestadels sidledes i år och sentimentet är avvaktande. Hur är stämningen på räntemarknaden?
– Det är ganska likt. Kurser och kreditspreadar har hållit sig relativt stabila sett över året. Obligationsinvesterare har dock haft god draghjälp av en hög underliggande räntenivå med Stibor på 4 procent. Addera en kreditspread och det går att nå en årsavkastning kring 6–7 procent, säger Johan Alsterlind, obligationsspecialist på Carnegie Private Banking.
Är det läge att addera mer duration nu när räntorna stigit?
– Marknaden tror inte på någon snabb räntenedgång, men samtidigt har marknaden haft fel förut. I mina ögon är det vettigt att i dag ha 25–30 procent av obligationsportföljen med fast ränta. Vi märker också av en tydlig trend där investerare söker mer fasträntepapper och gärna med lite löptid på det. I stabila bolag som Ica och Electrolux kan du få cirka 5 procent per år till förfall. Det är en bra aktielik avkastning. Skulle vi sedan få en räntenedgång, adderas en kursvinst på det. Och så länge du inte tar för stor kreditrisk är nedsidan begränsad.
I våras förordade du exponering mot bank och försäkring. Gäller det fortfarande?
– Ja, absolut. De nordiska bankerna är väldigt lönsamma och har dessutom höga krav på sin kapitaltäckning, så det finns marginaler om vi går mot sämre tider. Läget är detsamma i försäkringssektorn. I förra veckan emitterade norska DNB emitterade en AT1-obligation med 6,9 procents fast ränta, för att ta ett exempel.
Fastighetsoron ger inte skäl att vara försiktig?
– Visst har de svenska storbankerna stor exponering mot fastighetssektorn, men de har också första pant på det mesta. Risken att bankerna ska få förluster på kommersiell fastighetsutlåning är ganska liten med tanke på hur väl de sitter till i kapitalstrukturen. Aktieägarna drabbas först och därefter obligationsägarna eftersom de generellt har andra pant.
Fastighetsbolag har mött en frostig obligationsmarknad en längre tid. Ser du några tecken på islossning?
– Ja, emissionsmarknaden har kommit igång igen, vilket är väldigt positivt. De största och finaste bolagen som Vasakronan och Hemsö har alltid kunnat emittera på bra nivåer. Men de som varit på BBB-nivå, som Castellum, Balder och liknande, de har inte kunnat emittera förrän nu. Castellum och Fabege har båda emitterat nyligen. Bland bolagen med lägre kreditbetyg har endast ett fåtal kunnat emittera, exempelvis NP3, Nyfosa och Emilshus. Men de har fått betala Stibor plus 5–7 procentenheter, vilket ger en ränta kring 10 procent. Så där har det varit väldigt tufft. Men vi ser att det börjar lätta lite. Så länge det inte kommer någon större konkurs i närtid kan det här nog fortsätta.
Svenska kronan är väldigt svag. Vad bör ränteplacerare tänka på?
– Vi rekommenderar generellt dem med kostnader i kronor att handla obligationer i kronor och inte ta valutarisk. Köper du i en annan valuta kan obligationerna avkasta 6–7 procent, men sen kan valutan svänga 25–30 procent åt båda hållen. Det blir en väldigt annorlunda risk i de fallen. Dessutom ser euromarknaden dyrare ut just nu, man får bättre betalt för kreditrisken i Sverige. Samtidigt finns ett bra utbud i av obligationer i kronor med olika typer av case.
En aktieplacerare som är negativt inställd till börsen och vill parkera kapitalet säkert, till bra ränta och ha det tillgängligt för bottenfiske – vad ska en sådan investerare köpa?
– För den typen av likviditetshantering är företagscertifikat med 1–6 månaders löptid ett bra val. Räntan kring 4,5 procent slår bankräntan och sprids innehavet på olika löptider och emittenter erhålls en bra riskspridning. Dessutom är det instrument med bra likviditet som snabbt går att avyttra.
En investerare som ser en trolig mjuklandning för konjunkturen, men ändå vill diversifiera med räntebärande papper – vad ska en sådan person köpa?
– Vi ser intressanta obligationscase i en del överskuldsatta bolag som kämpar på börsen. De har för hög skuldsättning, behöver dra ner på aktieutdelningen och kanske behövs en nyemission. I vissa sådana fall ser vi en ganska stor uppsida i att äga obligationer. Dels står du högre upp i prioritet och dels får du en aktielik avkastning kring 7–10 procent per år. Lägg därtill ett betydligt säkrare kassaflöde än om du äger aktien. I den typen av längre placeringar är dock det viktigt att sprida riskerna på flera bolag, flera sektorer och olika löptider. Det är vanskligt med en koncentrerad portfölj nu när riskerna i marknaden ökar.
Vilka räntepapper är mindre intressanta i dag?
– Intresset är väldigt stort när de stora verkstadsbolagen på börsen emitterar obligationer. Förvaltare av obligationsfonder som är tungt investerade i fastighet och finans blir ofta väldigt sugna och tar de obligationerna till nästan vilket pris som helst, främst av diversifieringsskäl. Det gör att kreditspreaden blir väldigt tight trots att det rör sig om cykliska bolag. Generellt tycker vi det är för dålig risk/reward i de casen.
Något mer bör investerare tänka på i dagens ränte- och konjunkturmiljö?
– I många år kunde investerare köpa räntepapper av nästan vilken kvalitet som helst, för bolagen kunde alltid refinansiera sina obligationer. Men nu syns tydliga tecken på att det spricker i fasaderna både här och där. Bolag med hög skuldsättning och svaga balansräkningar kommer inte åt obligationsmarknaden längre. Samtidigt vill bankerna inte veta av dem och det är även svårt att få in nytt eget kapital från aktieägarna. Trenden med ökade konkurser har bara börjat och drabbar aktieägarna först, men även dem som sitter på high yield-obligationer. Överlag avråder vi från sådana placeringar i dag. Det finns alltid enskilda guldägg inom området, men generellt sett ska man vara väldigt försiktig där. I dagens miljö bör investerare inte jaga för hög avkastning i ränteportföljen. Önskas hög avkastning är det ofta bättre med en högre andel aktier i portföljen, för om bolagen går bra är du med på uppsidan på aktiemarknaden. Tar du stora risker på obligationssidan har det historiskt ofta inneburit väldigt stora förluster när det väl svänger ner, avslutar Johan Alsterlind.
